alzheimerdagen 21 september skulle jag föreläst i Rättvik. Det är nu avbokat pga att jag inte vet vare sig bu eller bä om min diagnos. 

Men en sak är säker, oavsett vad svaret om min diagnos blir kommer jag alltid att uppmärksamma 21 september. 

När vi nu pratar om min hjärnskada hemma säger maken. Du har ju ramlat flera gånger. Då menar han före diagnosen. Jag kommer inte ihåg det alls. så han menar att kanske är det en fallolycka som skapat min hjärnskada....ja,ja. Vi får se.

Försökt vara utan kenin i en vecka nu. Tyckte jag ville försöka minska på mediciner och kinin tar jag till natten för mina kramper. Gick bra i början men nu blir det kramp alla möjliga tider. När det blir kramp på en kroppsdel blir den delen iskall. Tappar blodflödet. 

Letar efter politikerdebatter på tv. Hittar inga....trodde de skulle börja käbbla nu i augusti..

Apropå sommarpratare. Visst har jag lyssnat på en del intressanta men jag har också, ett antal gånger, stängt av radion pga att jag inte hör vad de säger. Jag har ju nedsatt hörsel i ett öra och de sa vid kontroll att det främst är kvinnoröster jag har problem att höra. Nu märks det. Kvinnor som bryter på annat språk, skånska osv....jag uppfattar inte alla ord och mister sammanhanget. Dessutom tycker jag att de flesta sommarpratare berättat om sorgliga saker, sjukdomar, död och om sina mammor. Önskar jag fick le eller skratta mer när man hör programmen.  En dag satt tre syskon och diskuterade vad de minns om sin mamma. Fattade inte vilka de vad men jag tyckte det blev trist. Men så tycker jag.....

Nu har jag tråcklat ihop klänningen. Känns jobbigt o stressande nu men jag tröstar mig med att ryget var gratis om det går åt skogen.