En massa prover i går och EKG samt kopplad för EKG i 24 timmar. Kl 10 kan det kopplas ur. Skönt. Lite bökigt. Mem glad att jag gjort det. Tror faktiskt inte det är något fel på mitt hjärta utan stress. Läste nyligen om en med diagnos som ofta fick just dessa symptom som jag har. Hjärtklappning, bröstsmärtor, yrsel, illamående, trötthet, synproblem

Ibland känner jag mig ”för frisk”. Jag är glad för det men detta ifrågasättande av min sjukdom är så jobbigt. Men vi har ju studerat mina röntgenbilder två ggr maken och jag med läkare.

Samtidigt tänker jag, jag tvingade dem att göra denna undersökning. Och syns det nu ,enligt ny forskning, 10-20 år före på hjärnan men nödvändigtsvis inte på personen så är det logiskt. De små problem , jämfört med de som är längre gången i sjukdomen, jag har är lätt att dölja för andra eller skrattas bort. Och de kommer och går.

Tänker på Agneta Ingberg som både skrivit två böcker och skriver i demensforum varje nummer. Hon måste ha haft sin diagnos i 13-15 år nu. F.d. Präst och van att agera, formulera sig mm. Bor fortfarande hemma med lite hemtjänst. Hon är dessutom äldre än mig. Nej, jag tror det beror på att de flesta kommer inte i god tid till undrrsökning så när det väl är dax har det gått så långt att omgivningen reagerar. Själv kan man göra som strutsen länge. Min mamma var suverän på det.

I kväll mammografi....suck...alltid lika jobbigt och ont då jag har en broskknöl på revbenet vid ena bröstet från en olycka. Men tacksam att man fortfarande blir kallad.