Om

Yvonne Kingbrandt, född 1953 i Stockholm. Boende i Gävle.
Diagnos Alzheimers sjukdom 10 juni 2008.
Var God Man till min mamma som också hade Alzheimer.Mamma dog 9 maj 2011. Mormor dog i alzheimer när jag var tonåring. Med andra ord både drabbad och anhörig! 

 


Aktuell bok: " Jag och min alzheimer". Gothia Fortbildning. Art.nr. 7205-921-4,2013. Länk till förlaget finns nedan. 


Kontakt med mig personligen endast via kommentarer här på bloggen då jag inte älskar telefoner och tycker det är svårt att kommunicera via. Jag tar inte heller nya facebookvänner som jag inte har personlig kontakt med. Detta för att underlätta för mig själv att komma ihåg vilka personerna i min vänlista är.

DEN SOM KAN SKRATTA ÅT SIG SJÄLV HAR ALLTID ROLIGT!


Demensföreningen gävle. Klicka på demensförbundet, välj ort och klicka på blå länken där, till hemsidan.

Presentation

Visar inlägg från december 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Brrrrr och Gott Nytt År!

 Så var det dax för ett nytt år och inte mig emot!!!!! 

I morse var första dagen sedan jag kom för två månader sedan som jag saknade en mössa. Ha, ha, riktigt kallt och blåsigt alltså på berget. Det är så konstigt med dessa oerhörda kontraster, 0 på morgonen i dag och ska bli 15 i skuggan på dagen. Men det är som en svensk vår tänker jag.

Alla ni som inte drabbats av min sårande rättframhet och fortfarande orkar vara mina vänner tack vare det, GOTT NYTT ÅR och jag hoppas själv på ett toppenår. Jag ska göra allt vad jag kan för det, jobba på tolerans, tålamod, skratta mycket, och mycket mer och ,,,,till sist, men inte minst, inte lägga näsan i blöt i andras leverne. Nä, nu är det hur jag lever och inget annat, inget annat får plats längre och då slipper jag ångest dessutom.

Så slutar mina kloka? ord detta år till er alla vänner som är med och bygger min blogg...tack för att ni är där och stöttar mig...KRAM

Nästan slut på året, så skönt.....

Men det är vad jag tycker det, som min vän på gnistan alltid säger.... en bra mening som inte kan missuppfattas, tihi.

Förra julen var deppig och fel.

Förra nyår låg jag under täcket med Chivas före 24.

Förra våren var jag visserligen i Fuertoventura och till Alicante men nerstämd och deppig för familjeförhållanden.

Till sommaren flyttade jag till egen lägenhet.

Varmaste sommaren på mannaminne tillbringar jag i stan utan tillgång till bil. Färdtjänst först senare. 

Hösten blev ju fin och tiden gick fort och sedan åkte jag till Alicante.

Så om man ska fundera över mitt år är det ingen hit som jag ser det.....

Nu hoppas jag på ett bättre år och att jag får vara lika pigg som nu och inte förvärras mycket i min sjukdom. Min förvärring har ställt till mycket för mig då det inte varit minnet som varit största problemet utan min frispråkighet. Så nästa år går i tecken av mindre socialt umgänge - direktkontakt. Fortsätta göra det jag mår bra av men bli mindre sur och grinig, jobba på att inte irritera mig utan strunta i saker och ting och tänka bort framtiden till stor del. Har ägnat för mycket tid åt det nu. Lite föreläsningar blir det, har ju några inbokade redan, men bara några få utvalda. 

Tja, det var lite av planeringen framåt, kanske har jag glömt den om en timma, haha.

Vi har fått en ny sorts fattigvård


Melker Norgren fyller snart hundra år och har problem att röra sig - trots det får han inte plats på ett äldreboende. 

Vem vill gå på toa mitt i vardagsrummet?

När snart hundraårige Melker Norgren inte orkade upp till badrummet på övervåningen var Heby kommuns erbjudande en hink i vardagsrummet på bottenvåningen.

Det fanns ingen plats i äldrevården, inte ens för en hundraåring som knappt kan röra sig. 

Vi börjar få en ny sorts fattigvård. Eller ska vi i rättvisans namn kalla den för besparingsvård. Gamla människor blir fångar i sina egna hem därför att de inte kan få plats på äldreboenden.

I veckan läste vi om den 84-åriga kvinnan som förtvivlat försökte få hjälp för sig och sin man. Mitt under samtalet med Stenungsunds kommuns handläggare gick hon ut på balkongen, hoppade och tog sitt liv.

Vi läser om gamla som förflyttas till en ny och okänd stad. Om en dement kvinna som inte fattar när det är dag och när det är natt, men som ändå måste klara sig själv. Om en hjärnskadad man som är sängbunden och oförmögen att larma, men som får vänta i timmar på hemtjänstens besök.

Det handlar om riktigt gamla människor som förväntas reda sig med några korta besök av en stressad hemtjänst. När de blir för sjuka skjutsas de in på akuten. Ofta finns inga mellanlägen, ingen geriatrisk vård för gamla som närmar sig livets slut.

Under de senaste tio åren har var femte plats på landets äldreboenden försvunnit, enligt statistik från Socialstyrelsen som presenterades i våras. Sammanlagt 25 000 platser är borta och ansvaret har i stället lagts över på hemtjänst och anhöriga. Fruar som vårdar sina ännu äldre män, barn som tvingas sluta jobbet för att ta hand om sina föräldrar. I fjol presenterade Kommunal en undersökning som visade att mellan 80 000 - 100 000 personer faktiskt har gått ner i arbetstid eller sagt upp sig för att vårda sina anhöriga.

Fler svenskar blir allt äldre, men perioden av hjälpberoende och nedsatt funktionsförmåga har inte försvunnit utan skjutits upp i åldrarna. Trots att antalet gamla och sjuka egentligen ökar skär kommunerna ner på äldrevården.

Äldreminister Maria Larsson (KD) har visserligen infört ett statligt stöd till kommuner som bygger äldreboenden, men det räcker inte långt. Med en regering och kommuner som prioriterar skattesänkningar och besparingar kommer allt fler att få finna sig i den nya svenska fattigvården.

Källa: Aftonbladet...

Är det verkligen så här eller några särfall? Om detta är verkligheten vill jag inte vara med...

Min myshörna

 Ville visa er. Har omöblerat så jag kan ligga och se på TV och samtidigt sticka eller brodera liggande med armarna stödda på soffan, så bra och Chivas vid fötterna.

Ljusen är batteriljus, så ni vet.

I går åt jag hos bror o svägis. Brukar säga när någon frågar att de live upp the hil. Haha.

Vi åt julrester som vi skickat i ugnen i en form med mos, och skirat smör till. Gott. Så klart matjesill mm före. Sedan promenerar de med mig hem så jag slipper gå ensam i mörkret.

I dag fyller brorsan 64 år så jag ska bjuda på restaurang. Han har valt sin favorit Patagonia så det blir det. Bättre än presenter i denna ålder tycker jag.

Vad dagvill man är nu. Måste ha min almanacka framme varje dag för att kolla vad det är för dag osv. Ops., i dag står det tvätta håret, mååååste jag.....ja, ja, vompa , du måste.

Om tre dagar kommer min hyresvärd med fru tillbaka hit till spanien . Då ska vi prata boende mm, det blir trevligt. Kanske tittar jag på något annat också, men troligen har jag redan hittat det perfekta boendet för mig och Chivas. 

Min familj har haft en bra jul med sin pappa och de hann med både god mat och bio. Skönt och vilsamt att höra. 

Blir det ett nästa år här och min bror är här kanske jag flyger hem över juldagarna och brorsan får ta hand om chivas. Kan inte flyga extra med honom, det vore inte rätt mot honom tycker jag. Men det är då det, nu ska jag njuta vidare i ett underbart väder för shorts och linne och jag har 2,5 månad kvar här. Fy vad 2 månader gick fort.....

Sommaren, vi får se, men inte ska jag sitta i stan i lägenheten hela sommaren i alla fall, något gör jag..kanske kan jag hyra något några veckor i alla fall i närheten, typ någon kolonilott där de är bortresta eller så. Länge dit, nä, det känns inte så, gäller att planera i tid, haha.

Mår? Jo förutom att jag faktiskt tror jag fått restless legs så mår jag bra i sinnet, är lugn, magen är lugn och sjunger för Chivas vilket han inte gillar så bra tror jag, han blir liksom upprörd.

Tuff, tuff tåg....

I går tog jag och Chivas promenad igen, mördarbacken ner till centrum, väl där strosade vi runt lite och sedan tog vi tuff,tufftåget hemåt. Ett turisttåg som är så himla gulligt. Det kostade 3 euro för mig och inget för Chivas, tur för han tyckte inte det var det roligaste i världen.

Men vi fick en riktig rundresa och när vi närmade oss där min bror hyr så ville Chivas hoppa av, han kände igen sig. Men vi åkte vidare och klev av i närheten av hemma och där satte vi oss på restaurang, Dream Corner, och åt en stor kebab med bröd, en stor öl till mig och lite pitabröd och vatten till Chivas. Njöt i solen, det var verkligen en varm dag.

Hemma blev det sol och vila och på kvällen orkade jag inte äta alls. Gick och lade oss tidigt och bäst det var smällde det av smällare. Chivas blev desperat och skällde ordentligt, fick inte tyst på honom och sedan gick jag upp för att skynda mig att rasta honom mellan smällarna och då upptäckte jag att jag glömt gasolkaminen på. Pust, inte bra. Nu får det bli kontroll lista på vad jag ska kolla innan jag lägger mig. och inte en droppe alkohol mer än öl till lunch, så det var inte det, bara ren glömska. 

När vi kom in lade sig Chivas på golvet, nästan under sängen. Har aldrig hänt tidigare. Fick honom inte att ligga hos mig. Som tur var blev det inte långvarigt, men jag oroar mig för kommande nätter och nyår. Halsbandet är påsatt som ska hjälpa honom över det värsta, men det tar flera dagar innan de gör någon nytta så.....

Måste säga att benvärken oroar mig mer och mer. Ska jag behöva gå upp på nätterna och vandra för att kunna somna om? Det gjorde jag i natt. Har jag rört på mig en stund stannar det av ett tag. 

Äldre inlägg