Om

Yvonne Kingbrandt, född 1953 i Stockholm. Boende i Gävle.
Diagnos Alzheimers sjukdom 10 juni 2008.
Var God Man till min mamma som också hade Alzheimer.Mamma dog 9 maj 2011. Mormor dog i alzheimer när jag var tonåring. Med andra ord både drabbad och anhörig!

 


Aktuell bok: " Jag och min alzheimer". Gothia Fortbildning. Art.nr. 7205-921-4,2013. Länk till förlaget finns nedan. 


Kontakt med mig personligen endast via kommentarer här på bloggen då jag inte älskar telefoner och tycker det är svårt att kommunicera via. Jag tar inte heller nya facebookvänner som jag inte har personlig kontakt med. Detta för att underlätta för mig själv att komma ihåg vilka personerna i min vänlista är.

DEN SOM KAN SKRATTA ÅT SIG SJÄLV HAR ALLTID ROLIGT!


Demensföreningen gävle. Klicka på demensförbundet, välj ort och klicka på blå länken där, till hemsidan.

Presentation

Visar inlägg från juni 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Nedräkning börjar..

Måndag i dag, ja det visste ni väl...Tisdag får jag nyckel till min bostad onsdag lägger de nya golv i bostaden och torsdag flyttar jag in. Nu är det nervöst, har ju knappt bott ensam alls i mitt liv, bara ett halvår när jag var 20 år och det är ju ett tag sedan.

Ja det var ju bra med mindre barnkullar på förskolan, men det var väl också det enda nya som kom fram fattar jag det som. Stefan Löven är trevlig men undrar om han är kraftfull nog för detta uppdrag, känns lite darrigt. svårt att tänka mig honom , som person, som statsminister med allt vad det innebär , men jag har kanske fel, har haft det förr, haha. Men jag läste att Margot Wallström är tillbaka igen och henne kan jag föreställa mig som statsminister faktiskt. Med det inte sagt vad jag röstar på för det vet jag inte än denna gång och så är nog många nu tror jag.

I kväll är det KD. Så vi lyssnar väl vidare. 

-------

Drack för mycket vin i går. Ajabaja Vompa. Du skulle ju inte göra det, men en gång är ingen gång eller.....får alltså skylla mig själv i dag då huvudet är under armen och inte på halsen. Småpyssel blir det så jag kan röra mig lugnt. Har så himla mycket som surrar i huvudet nu.

Förresten, jag har bokat resa med Tågkompaniet till min kompis landställe i juli. En månad för tidigt får jag mail av tågkompaniet med välkommen ombord på vagn bla bla. Jag struntade i det för jag kollade biljetten och min biljett gällde juli och inte juni. I dag får jag ett mail till, välkommen ombord vagn,,,,,,det är alltså hemresan , men som förra gången, en månad för tidigt. Ringde och de sa att biljetten var korrekt i juli och ingen mer förklaring blev det. Snacka om att de skrämde upp mig i onödan, trodde jag skrivit in fel månad i beställningen.

Chivas hemma igen

Och glad och pigg verkar han nu. Skönt. Men nu får man inte ha sängen för sig själv och det är det värt. 

I kväll börjar Almedalen påTV. Det ska jag följa så mycket jag orkar. Tycker det är intressant och alltid händer något udda och spännande. Hoppas bara de inte ska elda upp pengar i år, det är så deprimerande när människor har deet svårt.

En manifestation (heter det så) går via demensförbundet där..Vi har lämnat våra namn och de tågar med namnlistor om vår sjukdom. Minns inte mer, uppmärksamhet gäller för alzheimer och det behövs verkligen.

Läste förresten i dag att S tänker "bara" jobb och yrkesutbildning, A-kassa. Tycker det är toppen men var är omsorgen???

Alliansen har också jobb som fokus och cancervård. Hedrar dem, och det behövs naturligtvis,men varför blev det bara fokus på cancer som faktiskt redan har mycket fokus, med all rätt, missförstå mig rätt.

Jag till och med skrev till S om att de skulle vara smarta om de tog upp dessa folksjukdomar som ju alzheimer börjar bli och som kostar samhället massor. Men, inte ens ett svar så klart. Hade ju inte väntat mig det heller, men så här val i Sverige borde man fokusera bredare för alla grupper tycker jag. Ja, ja, vi får se vad de kommer med i Almedalen, kanske nya löften, färdigfinansierade så klart :)

Jag får nog anledning att återkomma här om almedalen, kan ju inte bara skriva om mina krämpor eller hur.

Men om ni nödvändigtis vill veta har jag ont i höger axel i dag, haha.

En låg dag..

Ja, från eforisk glädje till deppighet i mängd. Det är mitt liv numera och det är så himla tungt med dessa enorma svängningar. Jag blir utmattad, arg på mig själv och mycket mer.

I går gjorde jag en annorlunda grej. Jag ringde jourhavande medmänniska, ett nummer för de som behöver prata med någon en stund. Ville inte drabba mina vänner utan klara av det på annat sätt. En automatisk telefonsvarare sa, vänligen återkom efter kl 21.00.

Det var det det. Så deppa inte ihop och ha pratbehov före 21.00 , kom ihåg det.

------

Hur som helst, i dag är en ny dag och regner öser ner här. I dag blir det inga tårar alls, kraft och styrka och vila gäller. Börjar morgonen med att göra lite köttfärssås som skulle gjorts i går kväll men jag glömde bort i min deppighet att äta middag. 

Måste bara kommentera fotbollspelare som bet en annan spelare. Hur moget är det? Hur kan en vuxen person ens komma på den iden? Nu låter många som det är synd om honom för han fick typ för hårt straff. Kan det bli för hårt för sådana tilltag? och han har ju klarat av två bett tidigare utan någon straff vad jag hört så tre bett måste ju straffet bita ordentligt eller..... 

-------



Positiva tankar

Nu ska jag ändra attityd. När någon säger något, vad det än är, ska jag int leta fel, tänka negativt, läsa mellan raderna, bara le och tacka.... Aldrig för sent att se positivt på det, jag kan ju det i många andra avseenden,, bara att lägga till ett till eller...

Jag har flytthjälp!!!!!Tjolahopp!!!! Dels makens kusin som alltid ställer upp, men jag är rädd om hono för han opererade sin axel ganska nyligen och vill inte bli vållande till ny operation för honom. Så jag flaggade ju på bloggen här och vad händer, jo en ny vän som jag träffat på föreläsningn första gången och sedan har vi hållit kontakt, erbjuder att fråga sina barn. Och barnen , när hon berättar, säger, ja, vi hjälper henne, innan hon ens hinner fråga om hjälpen. Jag är så himla lycklig, tän att det finns så här fina människor och ungdomar somställer upp för människor de inte ens träffat.

De är 17 och 18 år, puss på er....och er goa mamma.

Nu kommer allt gå som en dans. Och kanske får jag äntligen kontakt med yngre människor som kanske kan hälsa på mig ibland, vem vet, det vore buskul.... har ju så långt till mina pojkar och har nu inte sett dem sedan julafton. Men, jag vet, de var jag som flyttade, inte pojkarna, jag får stå mitt kast. Men känslan av Gävle-Sthlm var inte så lång då som den är nu.

Flytta tillbaka till Sthlm, tanken har funnits sista dagarna för att komma närmare pojkarna, men jag tror inte jag skulle ha råd, tror jag skulle bli mer isolerad och tror egentligen inte de skulle ha så mycket mer tid att hälsa på mig ändå, de är mitt uppe i sitt och det var jag också i den åldern. Det kommer med tiden, jag väntar och bor kvar i mitt Gävle där jag trivs och har så många härliga vänner.

Gnistan om 10 minuter, taxi på gång Kram

Lite av varje jag undrar över....

Hej, vad du ser glad ut då!

Så sa en bekant till mig nyligen. Direkt tänkte jag, så jag får inte se glad ut för jag ska separera? Och, det var så att vi hade inte träffats sedan hon fått veta det. återigen undrar jag hur man ska se ut , som sjuk eller som i kris. Måste det synas på ansikte och kropp att man har problem? Men även om det gör det stundvis kan man väl inte hela tiden strunta i sitt yttre eller sluta le och skratta..... Jag blir inte klok på folk ibland. 

Och faktiskt, irriterad. Kanske fel av mig men.....

Ibland tycker jag människor omkring en kan vara uppmuntrande även om de vet om att tror att det kan uppstå problem för mig framåt. Det är väl inget man måste "måla" med genast eller.

Jag med mitt dåliga minne kommer ihåg sådana här saker och ältar dem i huvudet lång tid, vad menar hon/han......

--------

En höft är paj i dag. Självklart höger som vanligt. I går var jag i ett stort centrum med min vän och gick och provade jeans. Fy fan bara ör att prova. Mina ben värker, de vill inte pricka in i byxbenet, kan inte lyfta det tillräckligt högt eller hålla balasen. Min vän sa, men sätt dig på stolen och dra på. Ja, vilken bra ide, varför tänker jag inte på det själv, där står den ensamma stolen i provrummet oanvänd..

Men efter att ha hittat ett par svarta i första affären på rea och ett par blå jeans i andraa affären var jag tvungen att ge upp . Så då gick vi in på Ikea, bara nedre botten där, och köpte korv med bröd och mjukglass. Sedan började det värka så kraftigt under mia hälar att jag fick gå på tå till bilen. Men glad att jag fick hjälp. Min vän sprang som hasse hare och hämtade nya storlekar, nya byxor mm hela kvällen för min skull. Puss på dig Ulla.

Äldre inlägg