Om

Yvonne Kingbrandt, född 1953 i Stockholm. Boende i Gävle.
Diagnos Alzheimers sjukdom 10 juni 2008.
Var God Man till min mamma som också hade Alzheimer.Mamma dog 9 maj 2011. Mormor dog i alzheimer när jag var tonåring. Med andra ord både drabbad och anhörig!

 


Aktuell bok: " Jag och min alzheimer". Gothia Fortbildning. Art.nr. 7205-921-4,2013. Länk till förlaget finns nedan. 


Kontakt med mig personligen endast via kommentarer här på bloggen då jag inte älskar telefoner och tycker det är svårt att kommunicera via. Jag tar inte heller nya facebookvänner som jag inte har personlig kontakt med. Detta för att underlätta för mig själv att komma ihåg vilka personerna i min vänlista är.

DEN SOM KAN SKRATTA ÅT SIG SJÄLV HAR ALLTID ROLIGT!


Demensföreningen gävle. Klicka på demensförbundet, välj ort och klicka på blå länken där, till hemsidan.

Presentation

Visar inlägg från juli 2011

Tillbaka till bloggens startsida

En bättre dag

Känns lite bättre i dag, men självklart är jag inte klar över allt än, men har kommit långt i mina tankar i vart fall - framsteg gör skillnad.

Lite orolig bara för jag får inga svar från pappa i Thailand just nu. Men det är väl bara att vänta antar jag.

Jag är lugnare nu, men tyvärr har jag fått mycket värk på olika ställen i kroppen ige3n, troligen beroende på spänningar. Så, de får väl varaq där. Det värker till det blir ett blåmärke och sedan har jag ont av blåmärket, dubbelvärk alltså eller vad jag ska kalla det, tihi.

Jag har tappat mer ord också nu, tror även det beror på spänning och stress men jag vet inte. Har tid hos geriatriken i augusti och får väl ta upp saker och ting då. Jag vet inte om jag ska testas på nytt med dessa siffror, kuber och annat, men är lite rätt för det för nu känns det som jag inte kommer att klara det så bra. Men vad 17, det får väl bli vad det blir. Min underbara kurator kommer tillbaka i september, ska bli härligt att få träffa henne igen. Jag hade liksom vuxit ihop med henne lite så det var svårt att byta och odla nytt förtroende osv. Kanske ska man aldrig göra det, men jag hade så stort behov av att få prata av mig.

I dag provar jag en ny maträtt. Faster från Götet är ju kvar, just nu på promenad med maken, jag orkar inte gå så långt som de. Faster är 76 år. Känns bittert att hon är så allert jämfört med mig. Inte för jag missunnar henne, självklart är jag glad att hon är så pigg, men jag känner mig lastgammal just nu. Maträtten ja, den glömde jag. Den har jag förberett i går. Först ska kycvklingbitar ligga i kryddor och lime. Sedan gör man en geggig marinad av turk. yogert, graham marsala, saffran, ingefära och mycket mer. Kladda in kyckligen som jag satt på grillspett. Låt ligga minst 12 timmar. Det ni, det krävs att börja i tid. I kväll ska de torkas av och grillas. Vi får se vad jag skapat denna gång.

Ni hör på min ton att jag mår bättre och det är mycket tack vare er alla som hjälper mig tänka logiskt och praktiskt.

Fantastiska bloggvänner

Det är helt otroligt vilken underbar respons jag får på denna blogg. Skulle nog inte kunna leva utan den längre. Min dröm är nu att få träffa några av er på riktigt, det skulle vara fantastiskt, men lär väl knappast hända.

Hur som helst, faster är här nu och maken tar med henne på golf i eftermiddag. Jag och Kitty blir ensamma några timmar och bara är. Jag är lite piggare igen men grubblar mycket, men det behövs nog - måste komma till klarhet.

Nu väntar jag på om yngsta sonens fästmö skall komma med till torpet nästa vecka, då kan jag knappast vara i Gävle, det skulle kännas som om jag sårar henne. Kommer hon inte med åker jag till Gävle nmed Kitty ensam en vecka - och bara är...............

 

Konstigt med biljetterna jag beställt till alzheimerdagen i Sthlm 18/9. Har inte fått någon bekräftelse eller så på att jag har biljetter. Måste nog kontakta dem och fråga.

Slut för i dag, korta bloggar just nu, men jag kommer igen som alltid, var så säkra. Ewa skrev att jag är stark, och jag börjar faktiskt tro det, jag ska , jag kan osv.

sol över öjungen

Vackert väder - fortfarande blödande hjärta av grubbel - hälen bättre i dag efter sprutorna - har fått skrivtorka.

Behöver egentid, men när och var, vet inte än men det löser sig nog. Tar bara en dag i taget just nu. I dag kommer faster och kanske är det bra så jag får annat att koncentrera mig på. Har svårt med kommunikationen på bloggen just nu för det är så mycket jag skulle vilja skriva som inte går att skriva...

Ibland tänker jag - kanske har de ställt fel diagnos, kanske har jag inte alzheimer utan någon lättare demens som man kan leva vidare med. Jag är ju alldeles för pigg och vaken i mitt sätt att vara och i mitt tal för att vara sjuk enligt många. Så frågan är, hur trovärdig är jag när jag pratar om sjukdomen? Min diagnos ifrågasätts inte bara av familjen utan också av min smärtläkare som säger att de ofta gör fel diagnoser och han ser att jag inte har alzheimer. Ja, man ska visst se ut på ett visst sätt, undrar hur?

 

"Låg"

Ja det är ordet för mig just nu. Låg, nära gråten, tycker nog synd om mig själv (som vanligt) , och en massa andra tankar. Behöver ensamtid men har inte löst hur än. I dag får jag kaffebesök och i morgon kommer faster som stannar till söndag. Söndag har jag tid hos kiropraktikern igen.

Jag går och funderar på allt som nu kommit fram och förstår inte, men har samtidigt ingen att fråga då jag inte får några ordentliga svar. Antagligen skulle de svar de skulle ge såra mig för mycket och då drar de på det istället. Jaha, jag borde förstått att de inte gillade detta men när jag kommit hem från olika platser har jag varit full av berättelse för maken och inte tänkt på att han verkar ointresserad förrän nu när jag tänker tillbaka. För mig är det som om de skäms för mig eller som om de inte tror på diagnosen på mig, tror det senare faktiskt för det antyds ibland att jag tar till diagnosen som försvar i olika lägen. Orkar inte mer i dag heller, måste bli tårfri inför mina gäster. Tack för kommentarerna i går, de värmer.

I går en grubblande dag

Kunde inte skriva i går. Har för mycket att grubbla över jsut nu. Mycket har hänt sista dagarna som fått mig att fundera och undra. Jag vet inte längre hur jag ska göra i framtiden med detta att delta och prata om min sjukdom, ställa upp här och där och på intervjuer. Jag har nu förstått att det inte är helt OK med familjen. Återkommer när jag känner att jag klarar skriva mer och när jag fått rätsida på livet som nu är åt skogewn....

Äldre inlägg