Om

Yvonne Kingbrandt, född 1953 i Stockholm. Boende i Gävle.
Diagnos Alzheimers sjukdom 10 juni 2008.
Var God Man till min mamma som också hade Alzheimer.Mamma dog 9 maj 2011. Mormor dog i alzheimer när jag var tonåring. Med andra ord både drabbad och anhörig!

 


Aktuell bok: " Jag och min alzheimer". Gothia Fortbildning. Art.nr. 7205-921-4,2013. Länk till förlaget finns nedan. 


Kontakt med mig personligen endast via kommentarer här på bloggen då jag inte älskar telefoner och tycker det är svårt att kommunicera via. Jag tar inte heller nya facebookvänner som jag inte har personlig kontakt med. Detta för att underlätta för mig själv att komma ihåg vilka personerna i min vänlista är.

DEN SOM KAN SKRATTA ÅT SIG SJÄLV HAR ALLTID ROLIGT!


Demensföreningen gävle. Klicka på demensförbundet, välj ort och klicka på blå länken där, till hemsidan.

Presentation

Visar inlägg från april 2011

Tillbaka till bloggens startsida

Valborg

Ja, i dag är vi bortbjudna till makens kusin , till deras landställe. Det blir redan på eftermiddagen och sedan kväll med övernattning. Väl lång tid för mig, får nog ta med mig lite sysselsättning annars klättrar jag på deras väggar tror jag. Dessutom är det svårt att orka vara pigg och social så länge, måtte jag orka utan att de tycker jag är tråkig.

Mitt ben har blivit ett helv....Längtar bara till läkartiden nu, men den är först om 1,5 vecka. Det värker konstant, men när jag rör på mig är det bättre, får väl springa omkring och göra saker hela tiden, pust.

Skulle ut och handla nya jeans i går, men trors att jag inte ville något hellre orkade jag inte göra det. Kroppen var som bortblåst och jag mådde illa av, tror jag, allergi. Det blåste hårt här och jag satt ute en timme och sedan var det kört. Illamående, balansproblem, ögonproblem. Jag äter tabletter för allergi, men det är väl för kraftigt nu kanske. Får hålla mig mer inne jsut nu även om det är trist.

Man ska då ha allt. Är det inte märkvärdigt. Har man den ena grejen får man en massa på köpet också och ibland kommer det när personen redan blivit så dement att de inte kan redogöra för hur det känns. Vilket öde det är att tappa förmåga att göra sig förstådd.

Så, nu måste jag masa mig in i duschen, pust och stånk. Inte favosysselsättning precis men bra när det är klart. Sedan blir det sitta och brodera med benet i värmepaket till vi ska åka bort kl 14.00.

Trevlig valborg och hoppas era hundar slipper en massa smällande...

Danskväll på Gnistan mm

Ja, det blev en trevlig kväll även om jag var väldigt stressad och nervös före. Ville vända innan jag var framme faktiskt. Det är stressen av att vistas bland en hel del så sjuka människor som jag är rädd för. Jag jämför alla med, kommer jag att vara den där sedan , eller den där, eller..... Sitter och tittar mig runt och undrar och blir lite deppig. Men, maken bjöd upp till dans och det var härligt att få dansa igen även om andningen inte höll alls, svetten lackade redan efter första dansen och benet liksom fick slänga med lite lösare än vanligt.

Musiken med Walle var toppenbra och anpassad perfekt för alla generationer.

En kvinna kom och pratade med mig om min blogg som hon berättade att hon följer. Hon har dessutom tagit fasta på en del jag bloggat om och fört det vidare till ansvariga personer. Tack snälla du, jag vet att du läser i dag också och är så glad att min blogg kan tillföra saker både för läsare och vidare ut i kommunerna. Dety var dessutom härligt att få gå ut med dig i ett annat rum och bara prata, jag blev mer avslappnad av det. Stor kram till dig och allt du gör för oss dementa.

Så nu tror jag lösningen finns på bytet av tåg i Sthlm när jag ska till Linköping. Maken har fått veta att SJ (eller vilket bolag det nu är) håller med ledsagare mellan tågen. Det är bara att beställa och det är gratis, hurra! Det provar jag.

I morgon är vi bortbjudna. Hoppas jag inte blir så kärrad före som jag blev inför dansen i går. Svårt att gå bort och jag hatar att klä upp mig numera, troligen pga vikten. Men, vi ska till ett landställe så jeans får det bli.

Kitty är lite konstig igen. Hon matvägrade i går morse och tittar mest på maten nu innan hon äter. Hon sover mycket, ser slö ut osv. Vi hoppas det är ett löp för det är snart ett år sedan hon löpte, men vi serr inga riktiga täcken på det än. Bara att vänta och se. Det har gått 2 månader drygt sedan hon blev frisk sist och det är den tid som gått mellan sjukperioderna så orolig är vi nu.

 

 

 

Oj, snart ska jag på tur.....

Börjar bli lite spänd för resorna till Kristianstad och Linköping. Mest för Linköping faktiskt för det visar sig att jag måste byta tåg i Sthlm både dit och hem. Nu är det ju faktiskt den enda centralstation jag är riktigt van vid efter 38 år som Sthlmare. Om det kniper får jag ta hjälp av våra söner som jobbar på Restaurang Stockholm som ligger i samma byggnad som centralen men man måste gå ut ur centralen och gå åt höger några steg så är man där. De kanske kan gå ifrån en stund och sätta mamma på rätt tåg, vi får se.

I samma veva vill jag rekommendera restaurang Sthlm till er. Supergod mat eftersom min son är kock där och superbra servering eftersom min äldsta son är hovmästare där, tihi. Hur som helst, de har väldigt spännande menyer och brukar ha avsmakningsmenyer också, väldigt trevligt. Lite dyrare ställe, men väl värt det.

Så har ja gjort min första reklam i bloggen då, ha,ha. Bra med blogg, ingen kan säga vad jag ska säga så länge jag inte gör bort mig ordentligt.

I dag är det Gnistan och i kväll är vi bjudna till danskväll på samma ställe. Vi går dit förutsättningslöst och hoppas att det inte bara blir taub även om jag gillar Taub.

Har fått läkartid för mitt ben nu. Skönt. Har också fått tid till geriatriska för nya diskussioner om min alzheimer, skönt.

Nu ska jag gnistra igen

 

 

 

Drömmar eller är jag vaken???

Det här är jobbigt att berättaq för er, men jag känner att är det nu min dagbok så känns det viktigt att berätta allt. Kanske någon av er som har demens känner igen sig och då kan det vara bra att veta att man inte är ensam.

Har ju haft underliga drömmar tidigare som ni vet. Men i natt slog nog rekord.

För att ta det från början så var det så att när vi kom hem frn Thailand så vaknade jag på natten och skulle gå på toaletten. I Thailand klev jag rätt ur sängen och gick in direkt till vänster till toa, det gick inte hemma, jag lovar, det var vägg där. Förvirrad fick jag tänka efter var jag var. Detta är inte så konstigt för det kan höra till alzheimer. Min mamma hade alltid problem när hon förflyttade sig mellan hemmet och deras land både på nätterna och var hennes saker fanns.

Mitt dilemma gick över snabbt och eftersom jag vet att sådant kan hända kändes det OK. Men i natt låg jag och vred mig och undrade varför jag inte kunde sova. Plötsligt hör jag hur någon "går i porten" . Jag lyssnar och hör att personen springer uppför trappan och räknar till 3 halvtrappor, slår i en dörr ocgh det blir tyst. Då börjar jag fundera varför jag inte kan se trapphallen och dörrarna framför mig samtidigt. Men jag har ju gått igenom dörren till vår lägenhet massor av gånger , jag MÅSTE veta hur det ser ut i hallen utanför och dörren ser ut. Men inte. Till slut får jag fram en bild i huvudet och det visar sig senare när jag klarnar i huvudet att det är trapphallen till en lägenhet vi bodde i som unga. Det var 2 halvtrappor till vår lägenhet så personen gick in i lägenheten över oss. Jag minns att jag tänkte att personen nog jobbade skift precis som mina söner.

Jaha, jag bor ju i radhus, ingen port, inga trappor. Hur kan man höra dessa ting så tydligt och dessutom tycka att man är vaken. Det här skrämde mig faktiskt, tror jag måste prata med kuratorn för det känns som detta är ett led i min försämring.

Hur ska det bli framåt. Gävle är ju också en ny plats för mig och om jag bara ska känna igen mig i gamla miljöer blir det problem. Så om någon har tips eller råd ang. detta , hör av er.

En annan sak, har mått toppenb i 1,5 vecka på torpet, kände att jag rörde mycket på mig och åt mindre och trodde att jag gått ner i vikt, säkert ett par kilo. Kommer hem, startar med en deppig kväll med gråt, kan inte förklara varför, och väger mig i morse och väger fortfarande 80 kg (167 cm lång). Vilket är 10 kg för mycket i mitt tycke och hur jag än gör verkar det inte gå att göra något åt. Jag hade halverat min frukost, tog hela tiden en portion och inte stor och kratta, rörde mig hela tiden, varför, det känna så orättvist!!

Surloppa i dag, jag jag vet!!!!!!!!!!!!!!!!!1

 

Hem till Gävle igen

Så nu ska jag blogga lite och sedan är det hem till Gävle som gäller. Måste väl se till post och så lite till, tihi. Vi har varit på torpet 1,5 vecka och jag har verkligen haft det skönt.

Tack för svar om benen, det blev 50-50% så jag känner att jag söker för det här. Annars får det bli käpp här med vid vissa tillfällen, men först ska jag ha svar på det här. Jag börjar på geriatriska och inga svar där så går jag till husläkaren för vidare utredning, jag ger mig inte förrän de kollar ordentlgit, så det så.

Ska försöka söka på internet också om någon skriver om det.

Så nu närmar det sig att resa till Kristianstad, det blir jättetrevligt och lite senare i maj Linköping som jag också ser fram emot. Är pigg nog och jättetänd på att åka ut i landet lite nu.

Det får bli allt för i dag för disken väntar före hemfärd, hörs i morgon igen.

Äldre inlägg