Om

Yvonne Kingbrandt, född 1953 i Stockholm. Boende i Gävle.
Diagnos Alzheimers sjukdom 10 juni 2008.
Var God Man till min mamma som också hade Alzheimer.Mamma dog 9 maj 2011. Mormor dog i alzheimer när jag var tonåring. Med andra ord både drabbad och anhörig!

 


Aktuell bok: " Jag och min alzheimer". Gothia Fortbildning. Art.nr. 7205-921-4,2013. Länk till förlaget finns nedan. 


Kontakt med mig personligen endast via kommentarer här på bloggen då jag inte älskar telefoner och tycker det är svårt att kommunicera via. Jag tar inte heller nya facebookvänner som jag inte har personlig kontakt med. Detta för att underlätta för mig själv att komma ihåg vilka personerna i min vänlista är.

DEN SOM KAN SKRATTA ÅT SIG SJÄLV HAR ALLTID ROLIGT!


Demensföreningen gävle. Klicka på demensförbundet, välj ort och klicka på blå länken där, till hemsidan.

Presentation

Visar inlägg från november 2010

Tillbaka till bloggens startsida

Gårdagens blogg

Ja min blogg i går fick en del reaktioner. Varte sig man gillar monarki eller ej (inte sagt president skulle bli billigare), men det känns som spel för galleriet när de pratar sig varma för sjuka barn, och Silvia dementa, och mycket annat när de sedan kan sitta och göra av med pengar de egentligen har ÖVER! Dessutom är det VÅRA pengar.

Jag skulle vilja göra ett upprop på facebook om dessa överskottspengar, men utan att diskutera monarki eller annat men som tur är vet jag inte hur man gör, lika bra det. Nu ska jag försöka släppa det.....

I dag är det tandläkaren och jag ska ta med min fula bettskena och fråga om de kan justera den åt mig innan jag äter upp både tänker och kinder på nätterna, tihi.

Jag har kommit in i en positiv laga-spiral. (det var svårt att stava till i dag). Jag lagar kläder, syr i knappar, b akar och funderar på att göra julköttbullar och revbenspjäll till helgen för infrysning till jul. Med andra ord, jag mår ganska bra just nu.

Ropligt också att vi blivit med skoter till torpet. Det är nästan ett måse där på vintern. Vi bor vid sjön där det är massor av vinterfiske, sik, och då behövs skotern på isen, sjön är 1/2 mil lång. Så, vi åker direkt från tomten ut på isen med skotern och Kitty får väl springa bredvid eller komma efter, vi får se vad hon tycker om det. Nu längtar vi dit, men just nu är vårt torp insnöat. Det blir alltid kallare och mer snö där för det ligger 350 meter över havet och i skogen. Men det är just det som är så annorlunda och mysigt och just nu sover björnarna som annars är lite närgångna.

 

 

Nu är jag lite upprörd igen.....

Jaha, jag kanske inte ska läsa kvällstidningarna, de har ju så kllart braskande rubriker som inte är helt sanna, jag et det. Men ändå kan jag inte låta bli att reagera på vissa saker med stor ilska.

I går stod det i aftonbladet att kungen förutom apanaget (våra skattepengar) får in 70,2 miljoner kronor på ebntreavgifter och visningar av slotten mm .Att titta på Viktoria och Daniels bröllopspresenter kostar 100 kronor per person. Det gjorde att hovet inte behövde göra av med hela anslaget från skattgebetalarna. Drygt 16 miljoner blev över!!!

Hovet har diskuterat dessa pengar eftersom de inte behöver lämnas tillbaka till staten. Kungen ville använda överskottet till intredning av Victoria och Daniels "lya". Där är nu nerplöjt 40,4 miljoner kornor, vaqrav det mesta statliga pengar, i renovering och säkerhet.

Sedan får Victoria och Daniel bostadsbidrag med 666 000 i månaden för att hålla sin "lya" varm och med personal och säkerhet.

Kan detta verkligen vara sant?????

Det första jag tänkte var dessa dryga 16 miljoner som blev över. Jag trodde både Silvia och Victoria arbetade och vurmade för välgörenhet. Varför gick inte pengarna på n ågot vettigt inom välgörenheen som vi alla skattebetalaare kunde glädja oss åt.

Ja, jag vet, nu skriver ni nog inget till mig när jag är sur på kungahuset, men jag fattar bara inte hur man kan låta pengarna gå åt fel håll. I går var vi hos mamma på hemmet och skulle pyssla advent. Vi hittar henne ihopkrupen på tvären över sängen - hon sitter "fast" så och kommer ingenstans. Upprörd säger hon - vilken tur att ni kom, jag har suttit så här länge nu. Kjelle hjälpte henne i rullstolen och vi stängde av larmet - som jag fått höra skulle larma om hon slänge över benen över sängkanten, men inget larm hade gått eller i vart fall kom ingen. Vi dekorerade med adventsljusstake och stjärna i fönstret och sedan gick vi ut och hjälpte till att sdervera kaffe, glögg och pepparkakor som vi hade med oss, till alla boende. Just då fanns där en stressad personhal så vi stannade kvar lite längre än vanligt och stöttade honom med lite sysslor. Och dessutom var några av de boende ordentligt osams och käftade med varandra hela tiden. Detta gjorde att alla andra satt tysta och lite oroliga och rädda. Mamma reagerar med väldig oro när andra skriker, eller bråkar med varandra och just nu var hon väldigt orolig och pratade hela tiden med oss om vad hon skulle ta sig till. När jag frågade personalen sa han att de får in vikariet, men eftersom de inte är vana vid just det boendet tar det extra tid att sätta dem in i jobbet och den ordinarie måste i stort sett vara med överalolt - vilket är helt omöjligt. Dessutom hade han varit ensam i flera timmar. Tänk om jag fick de 16 miljonerna för att anställa fler permanent personal, jutbildad personal, och höja lönen så det blev attraktivt att jobba med detta oerhört tunga,viktiga jobb.

Långt i dag när jag är upprörd, men min blogg får vara en dagbok där jag skriver av mig så det lättar i hjärtat...

 

1:a advent redan..

Tänk, jag trodde att när man inte längre jobbade skulle tiden stå ganska stilla eller i vart fall skulle veckorna bli dryga. Men jag hinner inte blinka innan det har gått en vecka eller för den delen en månad. Kan tiden verkligen gå fortare och fortare??

Hur som helst, nu är det redan 1:a advent och jag har fått alla ljusstakar på plats, men det satt långt inne i år. Det som jag tidigare såg fram emot att få ta fram och till grannarnas fasa gjorde alldelels för tidigt, är nu bara ett jobb, ett tungt jobb. När det är färdigt är jag jätteglad, men jag undrar hur många år till jag ska orka sätta fram alla miona stjärnor, utebelysningar och ljusstakar.

Jag minns sista tiden mamma fortfarande bodde hemma och det blev advent och jag kom dit och blev chockad och upprörd över att hon inte pyntat. Pappa hade ju ingen koll alls på sådant och mamma hade ingen aning om att det redan var advent. Och ine heller vad man brukar ta fram i huset när det är advent. Jag bad att få hjälpa henne och göra det, men hon blev bara sur och sa att det var bra zsom det var. Så var deete alltid när jag ville hjälpa henne, hon behövde ingen hjälp och jag skulle inte tro att jag va så duktig så....

Kommentarer som: Ja, du kan ju allt. Du vet ju alltid. Du är ju bäst osv - allt ironiskt. När jag bjöd på middag berömde hon min man för maten. Han försökte säga att det var jag som lagad den, men då började hon prata om något annat utan att ens titta på sin dotter. Hon levde ett svart-avundsjukt liv på sin enda dotter för att hon tyckte hon inte dög längre själv, en förskräcklig situation både för henne och mig. Hur dålig jag än blir tror jag att jag kommer att komma ihåg detta, det sattew sår i mig, göt jag  visste inte då att hon var sjuk.

I går tände vi ljyus på kvällen och lyssnade på Sissel Kyrkebys julskiva!

Skakningar..

Jag måste fråga er, är det någon som hört talas om, har haft anhörig som eller läst om, att man kan få skakningar av alzheimer??

Jag har på sista tiden svårt att hålla en tidning, broschyr ellr bok stilla. Det blir ganska jobbigt ibland för om man nu redan ev. har svårt att få ihop bokstäverna vid läsning ibland blir det ju inte4 bätre av att boken, tidningen far omkring.

Det här har börjat sista veckan faktiskt. Har märkt det någon gång tidigare att när jag håller fram en hand kan jag inte göra det helt still, men det har jag trott mer är min artros i händer och fingrar och mina svaga handleder. Men det här är något nytt. Vill så gärna veta om det har samband med alzheimer.

I dag ska det bli saffransbullar, men utan figurer men istället med mandelmassa och hackade russin i. Nytt recept, vi får se vad det slutar med. Allt jag gör blir ju extra spännande i min lilla egna värld. Det viktigaste är att jag får vara ifred i köket och det har jag sagt till om. Hade tänkt baka dubbel deg för jag har en komåpis som inte mår bra nu och jag har gjort lingonsylt och rabarbermarmelad till henne och lite bullar blir hon nog glad för också. Hon har jobigt med en sjuk hund, ett nytt ansvarsfullt jobb som rektor, konferens hela v eckan och julfest direkt efter för personal. Gissar att hon i dag ligger nerbäddad och då kommer jag med lite uppmuntran tänkte jag. Hoppas hon inte läser bloggen i dag, tihi

Gårdagens demensteam

I går fick jag möjlighet att deltaga i ett Demensteams möte. De jobbar mycket för kvalitet i vården av dementa.

Vi hade en jättebra dialog, nog den bästa jag varit med om hittills. Att både få ta del av hur mycket fungerar i dag i vården och samtidigt berätta hur jag själv ser på den utifrån att ha alzheimer och vara anhörig till alzheimerpatient. Jag har ju allt frå två håll - på gott och ont.

Det var intressanta personer och livligt diskuterande och förändringsbenägna vilket gjorde mig verkligt glad. Jag hoppas och tror att jag kunde ge dem lika mycket tillbaka som de gav mig. Tack än en gång för jag fick vara med.

-----------

Fredag, lite trött efter gårdagen, det blir jag alltid när jag gör sådana saker som i går för jag engagerar mig så hårt, går in för det jag säger så mycket, att jag sedan får vila upp mig ett dygn. Det blir i dag. Bullbak får anstå till i morgon och på söndag blir det adventspyssel hos mamma samt glögg och pepparkakor till alla de boende.

 

Äldre inlägg