Om

Yvonne Kingbrandt, född 1953 i Stockholm. Boende i Gävle.
Diagnos Alzheimers sjukdom 10 juni 2008.
Var God Man till min mamma som också hade Alzheimer.Mamma dog 9 maj 2011. Mormor dog i alzheimer när jag var tonåring. Med andra ord både drabbad och anhörig! 

 


Aktuell bok: " Jag och min alzheimer". Gothia Fortbildning. Art.nr. 7205-921-4,2013. Länk till förlaget finns nedan. 


Kontakt med mig personligen endast via kommentarer här på bloggen då jag inte älskar telefoner och tycker det är svårt att kommunicera via. Jag tar inte heller nya facebookvänner som jag inte har personlig kontakt med. Detta för att underlätta för mig själv att komma ihåg vilka personerna i min vänlista är.

DEN SOM KAN SKRATTA ÅT SIG SJÄLV HAR ALLTID ROLIGT!


Demensföreningen gävle. Klicka på demensförbundet, välj ort och klicka på blå länken där, till hemsidan.

Presentation

Visar inlägg från juni 2010

Tillbaka till bloggens startsida

Fiske - bra medicin?

Har ägnat midsommarafton och midsommardagen vid sjön och fiskat med man, yngsta sonen med sambo. Trots att jag ramlade två gånger kämpade jag på för att komma fram över stock och sten till sjön. Inget skulle stoppa mig att vara med. Ett antal blåmärken och en värkande höger handled blev det medans jag fiskade, men!!! jag fick fisk!!! Öring. Totalt fick vi 6 öringar. Alla fick fisk, alla fick grillad korv över lägereld, kalla köttbullar, dricka. Kitty, min hund ylade hela dagen för hon ville hoppa i efter alla som kastade saker i sjön (våra flöten).

Värken gick att övervinna, även hela kvällen. Jag var lycklig!!!

Inuti mitt huvud

Det händer saker i mitt huvud. T.ex jag tänker att nu ska jag hämta bären men det är saxen jag ska hämta.

Nu ska jag göra jordgubbar, men det är köttbullar jag ska göra. Jag vet exakt vad jag ska göra och vad det ska bli, men fel namn på saker och ting rullar upp i huvudet oftare oftare. Jag hinner i vart fall aldrig säga det högt. Och om jag ska säga det högt får jag göra konstpaus för att försöka hitta rätt namn på prylen och ibland tar det väldigt lång tid, lång för mig i vart fall.

Men det som är underligast är att ofta när jag tänker eller säger fel namn på saker och ting är det synonymt eller i vart fall åt rätt håll, kanske rätt färg osv. Hjärnan tar bara mer tid på sig numera att komma på vad det heter. Vissa saker kommer jag inte på förrän dagen efter och tyvärr blir det ett evigt grubblande och den dagen är förstörd.

Jag stod nyligen med två förpackningar kött och sätter fel etikett på fel förpackning. Jaha, det är väl lätt gjort, det gör väl alla. Men, jag gör det fast jag har hur mycket tid att tänka och verkligen står och koncentrerar mig för att inte göra fel. Ni andra gör det i hastigheten, stressen mm Det är den stora skillnaden.

Vill önska en trevlig midsommar till er läsare, ska försöka hålla ordning på sillen och snappsen så det hamnar rätt!! Tihi.

Kan man inte ironisera och skoja om Alzheimer kan man inte orka ha det!

 

En torpar-dag

Söndag och jag är arg IGEN! Har börjat med min nya uppdaterade antidep.medicin, men inget händer väl på 3 dgr antar jag. I går var jag arg för all uppståndelse kring bröllopet Viktoria-Daniel. Nog för att de får gifta sig, nog för att det är vackert och lite kul att se alla fina klänningar, men jag kan inte låta bli att tänka på vad det kostar och jag vill hellre lägga pengarna på äldre och unga/ungdomar. Varför tillåter jag mig att bli så upprörd??? Borde bara inse att vi har monarki och då är det så här även om folk sover på gatan....

I dag har det gått över lite, men i dag försökte jag göra en fusktavla av kakeldekorplattor till dasset. Men hur klantig kan man vara, fel sida på plattan jag använder, lyckas inte hålla stadigt så det passar exakt, osv osv till jag slänger alltihop och behåller den gamla tavlan på dasset. Just nu är jag gråtfärdig, varför lyckas jag aldrig med de roliga saker jag hittar på.

Men en spännande sak i dag i alla fall. Vi har köpt nya sängar till torpet och nu har jag satt ett plakat på grinden om Gratis sängar! Allt för att slippa körabort de gamla sängarna. Spännande dagar man har, eller hur!

 

 

 

Down-dagar

I går var en sådan dag. Jag satt hos min geriatriker och grät floder och sedan hos min kurator och grät ännu mer och hela kvällen hemma till det blev en sjö. Pust. Vad vacker man är morgonen därpå efter en sådan dag!

Den här gången pratade vi om min nya aggressiva, arga, sura stil. Den har jag utvecklat under några månader nu och blir inte av med den. Jag KAN BARA INTE svara min  man artigt när han frågar något! Jag blir förbannad över allt jag ser och hör som jag ogillar och jag släpper det inte i första taget.

OCH DETTA TROTS ATT JAG I GÅR FICK BESKED OM ATT JAG INTE HAR CANCER I HÖGER LUNGA!  Jag borde varit glad men det var jag inte, jag bara sa det men kunde inte känna glädjen.

 Men, vi kom fram till att jag är alldeles för utmattad och måste få vila utan stress en tid. Ökar på lite antidep.,medicin också för att få lite hjälp.

Jag har Alzheimer

Att starta en blogg när man som jag har Alzheimer verkar inte vara så vanligt. Oftast är det kanske anhöriga som använder sig av bloggen. Men, kanske just därför kan det behövas.

 Jag har haft min diagnos i två år nu och är nu 56 år. Jag kommer att använda bloggen till att skriva av mig känslor, oro, ångest men även glädjeämnen trots sjukdomen. Det är något jag och min kurator diskuterat i dag och jag vill gärna göra ett försök.